Han hämtade mig vid tågstationen. Kan säga att den bilresan va väldigt tyst för att jag hade lämnat honom själv!
Det var dax för rutinultraljudet, jag vaknade förväntasfull och jag väckte honom lite mjukt och försiktigt och han börjar skrika och kalla mig otroget svin! Jag vart chockad och undrade vart detta kom ifrån! Enligt honom så hade jag ropat på en av killarna från militärutbildningen.
Jag har aldrig pratat i sömnen innan detta tillfälle eller efter.
Och jag försökte övertyga honom om att det inte var med mening och bad om ursäkt för att han skulle få hänga med på att se vårt första gemensamma barn. Efter lite stress och mer ursäktande från min sida så klär han på sig och hänger med till sjukhuset.
Jag fortfarande fundersam från morgonen, kan jag verkligen ha börjat prata i sömnen och speciellt ropat efter en kille som jag hade noll intresse utav?
Men jag tänkte inget mer på det, jag hade fått sett att jag hade ett litet hjärtat som slog inom mig! Ingenting annat spelade ingen roll, jag skulle få bli mamma!