Hur jag gick från att vara självständig till att be om förlåtelse för min existens.
Jag har inget direkt svar på det, det gick så sakta att jag inte ens märkte det själv, hade jag varit kvar så hade jag nog fortfarande varit ovetande.
Det är grejen med narcissister, att är du i fällan märker du ingenting, du lyssnar inte på vad din omgivning säger för dom har fel.
I mitt fall så kände jag orättvisor i vårt förhållande men vågade inte säga nåt för då kom hoten om att han skulle lämna mig och att jag skulle vara glad att han ens ville kolla på mig.
Att få höra jämnt av en människa som ska påstå älska dig hur tjock du har blivit efter en graviditet eller att ingenting du gör duger, det krossar en.
Jag har bett om ursäkt för allt detta och speciellt punkt 7.
Jag orkade inte plocka undan varje dag, för när dottern sov så ville jag också passa på att vila.
Efter att ha varit vaken stort sätt hela natten med ett spädbarn som inte vill sova och det var mitt ansvar, varje dag.
Jag fick aldrig avlastning för detta var mitt jobb, under tiden hans jobb var att sitta uppe hela nätterna och spela dator.
Jag kommer ihåg en händelse ur detta, när vår dotter hade skrikit hela dagen och när jag väl fick henne att somna och fick också lägga ner huvudet på kudden, tror de inte han gå mer än 2 timmar tills jag vaknar av att han sitter och klappar händerna och skrattar.. Avvaktar en stund och hör hur dottern vaknar och börjar skrika igen, jag flyger upp tar dottern i famnen och med raska steg går ut i vardagsrummet där han sitter vid sin dator, det är en av få gånger som jag skriker på honom och skäller, medans jag är så arg och väntar på respons så alldeles kall i blicken börjar han skratta åt mig, rakt i ansiktet samtidigt som jag hör att hans kompisar i hörlurarna också börjar skratta åt mig.
Kan en idag säga att så arg som jag var den kvällen, har jag aldrig varit!
Detta med att båda föräldrarna har ett ansvar om ett barn.
Vad räknas som ansvar?
Vem bestämmer vem som ska ta vad?
Har man rätt att stoppa ner foten om man känner att man har tagit ett för stort ansvar själv?
